onsdag 8 december 2010

2007-2009

Jag har missat lite som jag vill börja med att berätta. I december 2007 flyttade jag Linda och I till ett nytt boende. Det var ett nybyggt radhus i utkanten av stan. Vi trivdes riktigt bra redan från början och grannarna var kanon. Nästan alla var i samma sits som vi. 25-35 år och med små barn. Jag var pappaledig sommaren efter och det var även tre andra föräldrar. Det var en underbar sommar och vi hade nog sammanlagt tre saker planerade under hela tiden, resten var spontant.

En annan sak jag missat var något som hände på mitt och Lindas bröllop. Min pappa kom försent och missade vigseln. Det visade sig att min mamma hade sagt till honom att det inte var lönt att han kom för man fick ändå inte komma in. Jag ville bara ge er ett typexempel på hur hon tänker!

I april 2008  fick min bror och hans sambo en son. Några månader senare flyttade dom ca 2 mil bort.

Trots att vi väntade vårt andra barn så fortsatte min mamma att bråka. Inga som helst tecken på ånger eller åtminstånde att försöka försonas. Bara bråk! Den 18 september, nästan exakt 2 år efter det att I föddes så kom vårt andra barn. Inte heller denna gång hade vi kollat vilket kön det var men denna gång skulle det väl bli en son? Det var inte så att jag önskade mig det mer än en dotter, jag var bara säker eftersom vi "bara" hade söner i familjen. Ska sanningen fram så är det så att när jag innan jag fick barn lekte med barnet i tanken så var det oftast inte så att jag kammade och flätade håret på en flicka. Snarare var det så att jag spelade fotboll med en son. Jag vet att man kan göra det även med flickor men ni fattar nog vad jag menar!

När vi låg där med ytterligare ett kejsarsnitt pga säte så spelade det ingen som helst roll. Ovissheten gjorde det hela ännu otroligare än vad det redan var. Det underbara skriket kom och även denna gång kom det från en flicka. Jag vill så gärna skriva deras namn för det är de två vackraste namn som finns men vår andra dotter kallar jag M. Den här gången var jag lite mer rutinerad men trots det så grät jag nästan hela tiden. Det var mycket lättare att lämna Linda och M och vad det var att göra det med första barnet. Denna gången hade jag ju I med mig hem. Vi körde och köpte kebab eftersom jag åt det förre gången och är lite vidskeplig. Vi hade en allmänt mysig kväll. Dagen efter kom Linda och M hem för även min älskade fru var nu rutinerad.

Jag ringde mina bröder och min pappa och berättade allt. Jonas och min pappa kom och hälsade på dagen efter men Petter hörde vi inte av. Jag hade en känsla av att han var tvungen att välja mellan oss och mammas pengar. Tre veckor senare kom han med sin familj och hälsade på. Det var en riktigt tryckt stämning. Jag kan inte beskriva det med ord så ni förstår. Jag försökte hålla igång samtalet men svaren han gav var korta och lämnade inte mycket mer att prata om. När dom hade gått sa Linda "-Jag tyckte synd om dig för jag märkte hur du försökte" Det var inte bara jag som kände så alltså.

Julafton firade vi hemma hos Lindas familj. Jag ringde Jonas och min pappa och skickade sms till Petter. Inget svar. Jag fick ett mail från min mammas man där han idiotförklarade oss ännu en gång. Det var även skickat till Petter och det stod en del om att dom höll med min mamma i det mesta men inte heller här ringde han och dementerade. Petters söner fyller år i februari och vi väntade på en inbjudan till kalas. Den kom inte. Jag antog att han valt pengarna och helt enkelt tänkte ignorera bort oss. Helt ok med mig men han är min storebror och borde bete sig som det. Dagen efter hans söners födelsedag ringde han. Han var förbannad för att vi inte hade ringt och gratulerat. Jag förklarade att jag pga att han inte svarat på sms eller hört av sig trodde att han inte ville träffa oss mer. Hans svar på det var "-Jag hör att du vill bryta med oss oxå" Hur fan kunde han tolka det så?? Jag sa att jag vägrar låta samtalet sluta med att JAG har brutit med honom. Han sa även "-Vad ska jag säga till mina barn när dom frågar efter er?" Mitt svar på det var "-Säg att vi inte blev bjudna på kalaset för det är så det är" När han började prata om hur ovälkommen han hade känt sig den dagen dom hälsade på oss så brast det. Jag blev riktigt förbannad och vi båda skrek på varann. Det slutade lugnt men vi sa att vi skulle ta en paus från varann.

Tyvärr så passade det jävla aset på att även bryta med vår pappa. Han har ju inga pengar så det fanns ingen anledning att träffa honom. Jonas och jag började träffa vår pappa allt oftare. Han var glad över det men så klart så saknade han sina andra barnbarn. Helt ärligt så tror jag inte att det gjorde honom så mycket att Petter försvann för deras relation har aldrig varit speciellt stark. Det vi har gått igenom med vår pappa har gjort att vi fått ett helt annat band.

Min mamma hörde av sig allt mer sällan under 2008. Hon skickade nåt sms till Jonas där det stod "-Är det inte konstig att er son är så blond och har blåa ögon när både din sambo och du är så mörka?" Tanken med det var att Jonas skulle misstänka sin sambo för otrohet. Vår mamma, fatta!! Vi hörde att Petter skulle få ännu ett barn och i slutet av året fick jag ett sms av min mamma där det stod "-Hej Lena, jag stannar i Sverige i några dagar till för Petters fru har fortfarande inte fött. Jag ringde Jonas för att berätta. Han hade fått samma sms. Hon är inte smart alla gånger! Petter sa alltid att han inte ville ha fler barn men hans sambo och min mamma ville annorlunda. Tydligen ville han försäkra sig om arvet för några dagar senare läste jag i tidningen att dom fått en dotter!

1 kommentar:

  1. Du skriver så gripande..Så grymt starkt du är och har varit!

    SvaraRadera