lördag 11 december 2010

Tack för att ni läst!



Som sagt så är detta mitt sista inlägg. Några av er har kommenterat och vill att jag ska fortsätta. Det kommer inte att hända för jag har inte mer av intresse att berätta. Mitt liv är underbart nu men den typen av bloggar finns det massor av så det är bara att välja en. Jag har ju haft en blogg om min familj i 3 år och det var grymt skönt att avsluta den. Kommer jag på nåt annat att blogga om som jag brinner för så lovar jag att berätta det.

Mina positiva och negativa sidor till följd av min uppväxt är ganska många. Jag har som jag sagt tidigare ganska svårt för närhet och att folk rör mig. Det är inte något problem men jag bjuder nog inte in till kramar andra gången jag träffar någon. Att tex klippa håret anser jag vara något nödvändigt ont till skillnad från min fru som tycker att det är skönt! Jag har kvar min "bubbla" från uppväxten. Händer det något allvarligt så går jag in där och bearbetar det för mig själv, jag har inget behov av att prata utan jag löser det inombords. Jag arbetar hårt och tar inget för givet. Inget kommer gratis så det gäller att slita för allt. Jag uppfattas som svår att imponera på. Hade jag vunnit 10 miljoner så hade jag troligtvis sagt "jaaa" men sen inget mer. Detta kan oxå uppfattas som att jag är ointresserad eller arg. Får jag en present som jag gillar så kan det oxå bli problem eftersom det ofta uppfattas som ironi när jag säger "Vad fin den var". Jag har ett ganska stort behov av att vara ensam och det är inte alltid så lätt med 2 galna flickor. Jag har ett otroligt stort tålamod med människor och framförallt med mina barn.

Min  mest positiva sida är enligt mig själv att jag är en grym pappa. Jag försöker ge mina barn all den kärlek som jag själv inte fick. Jag kan ta en öl framför dom men inte mer. Dom kommer aldrig att se mig berusad och detta är garanterat en skada från uppväxten.

Folk i min närhet har ofta svårt att förstå att jag inte träffar min ena bror och min mamma mer. Helt ärligt så förstördes Petters och min relation tidigt. Vi är väldigt olika och enligt mig så tog han inte sitt ansvar som storebror. Att jag inte träffar min mamma mer är otroligt skönt. Ett problem mindre. Nu slipper vi ångesten innan jul pga att vi visste att hon skulle ställa till bråk

Min kärlek till min pappa har och fortsätter att växa för varje dag som går. Han är en fantastisk person som trots sina problem alltid gjort sitt bästa. Det har så klart inte gått så bra men han är ju sjuk.

Min bror Jonas är den jag älskar mest efter mina barn och min fru. Han har haft en avgörande roll under min uppväxt och har fortfarande en stor plats i mitt liv. Utan honom så hade det gått illa. Han har inte haft det lätt han heller men även han har lyckats riktigt bra i livet. Till sommaren gifter han sig och det talet jag kommer att hålla då har jag redan börjat på. Vi pratar inte om vår kärlek till varann men då får jag ett tillfälle att berätta som jag inte tänker missa. Som jag skrev så ska jag läsa en dikt till honom och den tänkte jag avsluta den här resan med. Den är lite ändrad för att passa oss. Tack för att ni har läst. Era kommentarer har värmt mer än ni tror//John

Fotspår i sanden 

En natt hade en jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med min bror. På himlen trädde plötsligt händelser från mitt liv fram. Jag märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var mitt, det andra var broderns. 
När den sista delen av mitt liv framträdde såg jag tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg jag att många gånger under min levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Jag märkte också att detta inträffade under de mest ensamma och svåra perioder av mitt liv. 
Detta bekymrade mig verkligen och jag frågade min bror om detta. "Broder, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa dig att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämnade mig när jag behövde dig mest.
Brodern svarade: "Min kära bror jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

22 kommentarer:

  1. Tack för att vi fått ta del av ditt liv.

    SvaraRadera
  2. Det har varit intressant att läsa och vilka fina bilder du avslutar med. :) Lycka till med allt!

    SvaraRadera
  3. Tack John. Tack igen.
    Jag önskar dig allt väl i livet.
    Wow vilken kärlek till din bror!..var rädd om den kärleken..endel kan leva ett helt liv utan att få känna den kärleken.. Det är en styrka en rikedom.
    Ta väl hand om er/ Jenny från Umeå.

    SvaraRadera
  4. John,

    jag har aldrig kommenterat en blog. Hamnade här av en slump och läste din historia - och är väldig tacksam för det. Du har gjort en fantastisk resa! Jag kommer att sakna dig och dina inlägg här, men förstår samtidigt att det som du ville säga är sagt och att det därmed är avslutat.

    Jag tänkte att i har en del gemensam, trots att det är helt olika utgångspunkter. Jag brukar skämta om att jag någon fin dag ska skriva en bok, men det är ett alldeles för stort projekt, känns det som. Det kanske blir en blog någon gång. Om jag vågar skriva på svenska... Skulle det går bra om jag stjäl ditt system med att sammanfattar historien efter år? Antar att det är helt ok, men vill inte bara göra det - det är ju din idé.

    Jag önskar dig all lycka och kärlek i livet och avslutar kvällen med Neil Youngs vackra Don't let it bring you down. It's only castles burning, find someone who's turning, and you will come around!

    /isa

    SvaraRadera
  5. Tack alla.

    Isa: Som du skrev så är det så klart ok. Maila eller skriv en kommentar om du bestämmer dig för att göra det. Om jag får läsa och om det är inom en hyfsat snar framtid./John

    SvaraRadera
  6. följa varandra via bloglovin? :)
    Fin blogg!

    SvaraRadera
  7. Tack för att du har delat med dig av ditt liv!
    Lycka till med resten av ditt liv.
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  8. Tack för du har delat med dig en del av ditt liv, härligt att allting har kommit "tillrätta" nu och ditt nuvarande liv är fantastiskt!

    Mvh
    M.C

    SvaraRadera
  9. Sista meningen i dikten.. Då brast det.
    Det kommer inte vara ett öga torrt på bröllopet och det kommer vara en stolt och berörd storebror.
    Tack för du delat med dig och som jag har kommenterat vid ett tidigare tillfälle så har det varit fantastisk läsning.
    Lycka till med allt i framtiden!

    // Malin

    SvaraRadera
  10. Ja, vet inte vad jag ska skriva, men något vill jag skriva :-) Lycka till och ha det så bra i resten av livet. Du har skriften som gåva, du lyckades fånga läsaren och man kände sig nästan med i berättelsen och bara väntade på nästa inlägg.

    Malin.E

    SvaraRadera
  11. Jag är alldeles rörd. Vilken avslutning. Det har varit spännande och gripande att följa dina texter. Snällt att avsluta med bilder också. Det kändes fint att få se hur du och dina urgulliga tjejer ser ut. Lycka till i framtiden!

    SvaraRadera
  12. Hej!!

    Visste from inlägget om break-dancen att det var du...! Oj va du skriver bra, att du har kunnat skaffa dig ett så pass bra liv är helt fantastiskt!!

    STOR kram till dig, L o flickorna!!!


    Mvh Liza

    SvaraRadera
  13. Tack för din historia.
    Och tack för att du visade lite bilder, det var fint.

    Önskar dig all lycka till i livet.

    PS. Dikten var jättevacker. DS.

    SvaraRadera
  14. Tack för en fantastisk livshistoria. Att du delar med dig. Hälsningar från Canada

    SvaraRadera
  15. Grillmästarn! :) Om jag är förvånad? Det kan man lugnt påstå. Mest över att bloggen jag hittade av en slump visade sig vara skriven av just dig. Har ju saknat din andra blogg och undrat lite hur ni har det (och hur det gått med grillandet;)). Sen är det också lite svårt att koppla att det är just du som varit med om allt detta, men ingen skulle nog heller gissa att jag har en liknande bakgrund... Det syns ju inte direkt på utsidan. Men jag är hur som helst himla glad att John visade sig vara just du, för jag vet ju att du har ett fint liv nu :) Ta hand om dig! / Lina

    SvaraRadera
  16. Hej John! Tack för att du delat med dig. Det är tråkigt att inte få läsa mer om ditt liv.

    Nu när du visat vem du är, kan man få veta vilken din gamla blogg var? Jag är så nyfiken om att få läsa om ditt lyckliga liv du har idag!

    SvaraRadera
  17. Sista kommentaren: Det är så att den bloggen heter som mina barn. Det är även så att den är låst för alla förutom min pappa och några vänner som har flyttat lite för långt bort för att vi ska kunna ses ofta.

    SvaraRadera
  18. vilken otroligt fin dikt! tror din bror kommer bli mkt rörd...

    SvaraRadera
  19. Jag är 13 år kille, och ser nu hur fantastisk min barndom ÄR, jag är nu mer tacksam för det jag har :)
    Tack du är bäst :D

    SvaraRadera
  20. Tack! Du har förmodligen den bästa bloggen jag läst, du har berört mig och säkerligen många andra. Lycka till i livet, kramar!

    SvaraRadera
  21. Hej. Jag läste och läste när bloggen var ny. Jag tipsade om den på Twitter bland annat och jag tänkte att jävlar vilken stark kille som lyckas ta sig ur den här skiten. Sedan gick det ett tag, livet blev sönderstressat som fan och jag glömde bort din blogg. Men så kom jag och tänka på den idag och klickade in.

    Och du har rätt. Jag blev otroligt förvånad. Eftersom vi har haft en del kontakt tidigare våra bloggar emellan då du skrev om tjejerna så kändes det lite som att vi kände varandra. Du vet sådär pappabloggare emellan.

    Och när jag sitter här nu med facit i hand och lägger ihop den killen med den här killen blir din berättelse bara ännu mer fascinerande.

    Otroligt stora och varma kramar till dig och din familj. Vilken glädjekick detta blev!

    SvaraRadera