2008.

Min mamma har alltid varit tidigt ute med saker. Eftersom hon nästan aldrig har jobbat så har hon haft en del tid över och då har hon kommit på en massa märkliga lösningar. Vi 3 bröder hade alla fått vårt testamente i god tid. Hennes man hade en son men min mamma gillade tydligen inte honom så han var arvslös trots att alla pengar vi snackar om kom från hans pappa och vi pratar om miljoner. Detta gjorde mig alltid obekväm. Både att prata om min mammas död och att det faktiskt handlade om pengar som jag inte ansåg mig ha rätt till. Huset dom bodde i ägde jag och mina bröder av någon anledning. Jag ifrågasatte aldrig det jag skrev på, fråga mig inte varför.

Dagen efter vårt bråk så fick jag ett sms av min mamma. "Var vänlig skicka tillbaka testamente mm till mig" Jonas som var hos mig den dagen såg sin chans att bli av med henne och sa "Skicka med mina med" Jag gjorde som hon skrev och skickade även med papperna på huset som vi "ägde". Det uppskattades inte av mamma för tydligen var det bara så att hon skulle uppdatera dom. Hon blev galen och skickade sms i stil med "jag ska göra er arvslösa" mm. Till en början svarade jag alla hennes sms. Mitt enda syfte med det var att försöka få henne att förstå att hennes pengar var helt oviktiga. Några ggr blev jag riktigt förbannad och svarade i stil med  "Lycka till med att köpa Petter och hans familj nu när du inte lyckades med oss" Det lyckades hon med!

Några veckor efter vårt bråk så ringde Petter. Han skulle medla för han hade hört att vår mamma ville att vi skulle byta efternamn. Hon ville inte heta samma som oss och tyckte att vi skulle ta vår pappas namn. Både jag och min bror var så klart inte beredda att göra det för vi förknippar inte det med henne, det förknippar vi med oss själva. Petter sa att det skulle bli problem med födelsedagar mm om vi var ovänner. Jag försökte få honom att se var problemet låg. Mamma kunde inte vara i samma hus som mig, Jonas, vår pappa och hela Petters frus familj. Tyvärr såg han inte det! Medlingen gick inte så bra och vi tappade kontakten mer och mer.

Hennes sms blev mer och mer provocerande. Hon skickade brev där hon lät någon annan skriva adressen eftersom hon visste att vi annars bara hade kastat det. I brevet stod det bara en massa saker om hur dåliga människor vi var, framförallt Linda. Jag fick inte så mycket skit för enligt henne var jag hjärntvättad och kunde inte lastas för något av det som hänt. Foto mm som hon hade på I kom tillbaka med posten med motiveringen "Jag vill inte ha en främling i mitt hus" I var då 1,5 år!!!

Hon skaffade en advokat som skulle hjälpa henne att göra oss arvslösa. Vi försökte förklara för henne att vi skriver på och avsäger oss allt. Hon trodde inte på oss. Jag antar att pengar för henne betyder så mycket att hon inte kunde förstå att vi inte kände likadant! Även efter det att alla papper var påskrivna och vi inte skulle få mer än vår arvsrätt som vi inte kunde avsäga oss så fortsatte hon hota med pengar! Hon köpte hus i Spanien till Petter. Hon bad oss sätta in 100 000:- på hennes konto för det hade vi vid ett tillfälle fått av henne. Det var den enda gången jag svarade "Ok, om du sätter in min barndom på ett konto"

Det finns en massa saker som hon gjorde som är helt obegripligt med tanke på att hon trots allt är vår mamma. Som förälder så hade jag gjort allt för att få tillbaka kontakten oavsett vems fel det var. När jag stack och tränade fotboll så bad jag Linda att alltid ha dörren låst för jag var riktigt orolig att hon skulle göra henne eller min dotter illa. Lärarna på dagis hade vi pratat med, bara Linda och jag får hämta I. Jag hade en lägenhet i stan som jag hyrde ut i andra hand som nu skulle göras om till en bostadsrätt. Inte heller här kunde min mamma låta bli att jävlas. Hon pratade med ordföranden i föreningen om att jag och min bror som oxå hade sin lägenhet kvar inte hade råd att köpa den. Hon erbjöd ordföranden hjälp med alla papper men som tur är så tackade han nej! Istället hotade hon med att anmäla oss för skattefusk när vi hyrt ut i andra hand. Jag tog inte mer betalt än vad hyran var och Jonas hyrde ut till ett företag. Inget att hämta där alltså, nästa jävelskap. Allt oftare kunde jag läsa i hennes sms att hon inte var nykter. Mycket konstiga saker skrev hon och oftast på kvällarna.

Det positiva med det hela var att vår kontakt med pappa hade förbättrats. Vi sågs allt oftare och han berättade saker om vår mamma som han hållt inne i alla år. När han var riktigt långt nere i skiten och hon tjänade stora belopp varje månad så bad han vid något tillfälle om uppskov på underhållet. Det gick inte. Hon behövde dom inte men det var principen. Han hade oss varannan helg och vid ett tillfälle när han skulle lämna oss till henne så ringde han för att berätta att han var på väg. Hennes svar då var "Kan du komma om en halvtimme för jag har precis haft ett sånt underbart samlag" När mina föräldrar träffades så sa min mamma att hon var steril för hon hade haft cancer i livmödern. Det visade ju sig vara ren lögn. En massa saker som jag hade förträngt kom tillbaka under den här perioden. Jag minns att jag aldrig fick skölja med flour i skolan för Petters tänder hade tagit stryk av det. Då lät det troligt eftersom min mamma sa det, nu undrar jag vad lärarna tänkte! Det finns oändligt med liknande saker.

Jag börjad mer och mer hata henne. Jonas var oxå riktigt förbannad men vi hade bestämt oss för att ignorera henne eftersom hon drivs av att bråka. Många ggr fick jag bita mig i läppen. Det fanns massor av saker som jag skulle vilja säga till henne men jag visste att det inte skulle gå att få henne att förstå. Ska jag vara helt ärlig så var tanken på att skada henne både psykiskt och fysiskt otroligt lockande. Även min svärfar ville åka hem till henne eftersom hon oftast gav sig på Linda. Även han fick försöka hålla ilskan tillbaka. Vi hade ju I och snart skulle nästa barn komma! Att göra henne illa och riskera att mina barn inte skulle få den uppväxt jag lovat var inget alternativ. Jag var bättre än så nu, för 10 år sedan hade jag slagit ihjäl henne!