1984-1985

Pappa var och är fortfarande ovetande om en massa saker som hände under den här perioden. Han frågade aldrig var vi sovit natten innan, antagligen för han inte hade en aning om att vi inte sovit i våra sängar. Min pappa jobbade 3 skift så när han jobbade 14,00-22,00 var alltid farmor hos oss. Det var det bästa vi visste för då fick vi mat. När hon inte var hos oss och pappa söp så var det bara i skolan vi åt. Därför var det med blandade känslor jag tog emot beskedet att pappa skulle bli inlagd på behandlingshem. Jag visste att jag skulle sakna honom men också att jag skulle få mat i 4 veckor eftersom farmor skulle vara hos oss under hela behandligen.

När han kom tillbaka var jag säker på att allt skulle bli bra. Att han var frisk. Jag hade ljugit i skolan och sagt att han var på sjukhuset för att han var sjuk i levern. Det låg ju en del sanning i det! Det var slut på alla lögner. En kväll ca 2 månader senare skulle Jonas på en fest och jag skulle tälta med en kompis. När tältet var uppe och det började bli mörkt så kom vi på att vi hade glömt ficklampan. Vi cyklade hem till mig. Precis utanför dörren såg jag en bit av korken på en Explorer flaska. Jag visste så jag sa till min kompis att vänta. Det gjorde otroligt ont att se pappa ligga i sängen aspackad. Det stank sprit om honom, jag hatade den lukten. Planen då var att ta lampan och dra när jag hörde "-Snälla stanna, jag är rädd" Jag skickade iväg min vän med nån lögn som jag inte minns. In till pappa igen. Han bad mig sova hos honom. Hela natten skakade han pga att han var riktigt alkoholförgiftad. Jag tror helt ärligt att inte att det var långt ifrån att det blev hans sista natt. Jag sov inte en sekund men jag var stark. Jag tog hand om min pappa 10 år gammal och jag vägrade gråta när han behövde mig. Inte heller detta har någonsin kommit upp.

Vår mamma hörde vi sällan av. Jag minns att vi någon gång var där och att hon blev vår idol. Kylen var full, vi fick varsin träningsoverall (den till höger på bilden) och hon visade oss alltid hur mycket kontanter dom hade hemma. Vi fick varje sommar följa med till deras stuga i Båstad i en vecka. Fan vad snäll hon var. Problemet var bara att Petter hade en garderob med märkeskläder, veckopeng, och han var i stugan hela sommarlovet. När vi berättade om pappa så fick vi bara höra att vi överdrev och att hon inte hade tid med oss just nu.

När vår vecka sommaren 1985 var över så återgick vi till livet med vår alkispappa.
Jag har gjort 3-5 saker som jag mår riktigt dåligt av att tänka på. En av dom är att jag stal pengar av min farmor. Det enda jag ville var att äta när pappa var full och hon inte var där så det känns ok. Det som inte är ok är att när jag blev konfronterad så gav jag 2 vänner skulden. Man var en överlevare och inget var då otillåtet.

En kväll orkade inte pappa smyga längre så han drack öppet. Jonas och jag satt i soffan när pappa drack tills han spydde. Trots det fortsatte han.  Han klöktes varje gång han lyfte glaset men inget stoppade honom. Jag vet inte vem dom var eller hur Jonas fått tag i deras nummer men samma kväll satt det en kvinna och en man hemma hos oss och pratade med pappa. Dom bad honom att sluta dricka men han bara fortsatte. Vi lämnade pappa den kvällen och följde med paret. Några dagar senare var pappa inlagd igen.

Jonas hade en massa känslor som han inte fick ut. Han hittade ett sätt. Han gav mig stryk. Jag fick slag i ansiktet för att jag tittade på honom, sparkar för att jag inte kunde lära mig att snurra på huvudet när vi tränade Break Dance. Alla bröder slåss men inte så här. Jag älskade min bror trots det men jag förstod inte, nu gör jag det!