1998-2002

Jag hade nu jobbat i 6 år på samma ställe. 1996 började Linda jobba där. Vi pratade inte så ofta i början men det blev mer och mer. 1998 umgicks vi på jobbet så ofta vi kunde. Mina känslor för henne växte för varje dag. Jag blev kär. Det jag föll för var hennes otroliga värme och humor. Att jag tyckte att hon var attraktiv var bara ett plus. Det var första gången jag var kär på riktigt. Jag var som jag skrivit tidigare populär bland tjejer och det har jag utan att skryta alltid varit. Det har aldrig varit svårt att träffa tjejer. Att släppa någon tillräckligt nära och bli kär tillät jag mig aldrig. Under tiden jag bodde hos mina föräldrar så berodde det mycket på att jag skämdes för mina föräldrar. När jag hade flyttat hemifrån så berodde det nog mest på bristen av kärlek under min uppväxt.

Tyvärr var Linda sambo och förlovad så jag höll det för mig själv. I 6 månader. Sen var jag tvungen att berätta. Jag frågade om vi skulle fika efter jobbet och då berättade jag allt. Hennes reaktion var svår att tyda men några planer på att lämna sin kille direkt fanns inte. Tiden gick och vi fortsatte umgås. Jag föll mer och mer för varje gång vi sågs. Jag hatade att skiljas åt för då visste jag att hon skulle hem till honom. 1999 orkade jag inte mer. Jag behövde komma bort. Min mamma och hennes man hade då flyttat till Israel. Hon hade pratat med en man som ägde en restaurang och en bit strand och han ville ha en svensk kille som hyrde ut hans solstolar. Perfekt. Jag stack!

Det var grymma dagar. Jag hade samma frisyr som han i "Blå lagunen", var otroligt brun och gled runt på stranden 11 timmar om dagen. Hemma hos min mamma var det mindre roligt. Varje kväll drack dom. Jag drack aldrig. Jag hatade att vara hemma. Som jag skrev tidigare så blev min mamma dum i huvudet när hon drack. Hon var otroligt elak mot sin man. Hon nedvärderade honom dagligen trots att han jobbade och drog in alla pengar. Det enda hon gjorde var att supa upp dom. i 3 månader stod jag ut sen åkte jag hem.

Under hela den här tiden hade Linda och jag haft sporadisk kontakt. Mina känslor var oförändrade. Några månader senare var det dags att resa igen. Jag åkte till USA. En vän till mig bodde i Kalifornien så jag och två vänner till åkte dit. Detta var 2 veckor innan milleniumskiftet och vi bestämde oss för att fira det i Las Vegas. Tyvärr fick inte heller detta mina känslor för Linda att svalna. Snarare tvärtom.

I Mars 2000 flyttade jag till en lägenhet mitt i stan. En eftermiddag skulle jag visa den för Linda. Det ena ledde till det andra och jag var överlycklig. Nu jävlar var hon min. Det blev inte riktigt så. Tiden gick men hon bodde kvar. Deras förhållande var dött sedan en lång tid tillbaka men dom hade varit tillsammans i flera år så det var inte bara att lämna. Min uppväxt har gjort att jag stenhårt tror på att man måste kämpa för att få något. Inget kommer gratis och jag ger mig aldrig. Det hade gått två sedan jag blev kär och jag var inte ens nära att ge upp. Jag visste att vi var perfekta för varann, det gällde bara att få Linda lika säker.

Till sist blev det så. Vi var i princip tillsammans men hon bodde med en annan. Så var det i ytterligare 1 år. Vi ett tillfälle var jag nära att ge upp. Jag sa till Linda att jag inte orkade mer. Jag gick på date ett par gånger men det blev inget. Orsaken till det var att dom inte var Linda! Ingen var som hon. Ganska snart var vi tillbaka "tillsammans" igen! Nu tog det dock inte så lång tid innan hon lämnade honom.

Det var tungt att efter det höra Linda säga att hon inte såg oss som ett par. Det var en självklarhet att vi var. Hon hade flyttat från sitt föräldrahem till ett samboende med sin pojkvän och ville vara själv för första gången i sitt liv. Visst hon bodde själv men tillsammans var vi. 2002 var det officiellt. Jag var överlycklig och vi var otroligt kära. Nu var allt perfekt. Jag hade ett jobb där jag fortsatte att avancera, massor av vänner, en flickvän jag älskade, grymt boende, min mamma flera hundra mil bort, min bror som granne och en pappa som varit nykter i ca 5 år och som jag börjat lita på.

En kväll när vi satt festade ringde telefonen. Det var pappa, han var full!