1991-1994

De följande dagarna var en enda lång ångest. Jag visste inte om polisen skulle ringa men det borde

jag fattat. Knäar man någon i huvudet och blir tagen så kommer telefonen att ringa. Ett par veckor senare gjorde den det oxå. Jag minns inte exakt hur min mamma fick reda på det men jag minns att hon var otroligt naiv. Allt jag sa trodde hon på. Att det var första gången jag varit i slagsmål, att det var självförsvar mm. Tyvärr var inte domaren lika naiv. Dagsböter och skadestånd. Det var ingen ringa misshandlel men tack vare att jag var 17 år så kom jag lindrigare undan. En sak som jag på senare år reagerat på är att i papperna från rättegången står det att det inte behövs någon inblandning från socialen eftersom jag har ordnade hemförhållanden!!! Det kan inte ha lagts ner mycket tid på den undersökningen.

Under den här perioden så träffade jag min pappa väldigt sällan. Oftast var det på stan när han satt på bänken utanför bolaget och då gick jag inte fram till honom. En dag ringde min farmor och sa att pappa var sjuk. Hon frågade om jag ville åka dit. Det gjorde jag. Han var inte sjuk men jävligt packad. Jag kunde inte bara dra så jag lagade mat till honom och såg till att han fick i sig nåt annat än sprit. Det var första gången jag fattat att han även drack T-sprit. T-sprit ger ingen partyfylla direkt och att se pappa så trots allt jag tidigare sett gjorde ont. Det slutade med att jag ringde Jonas och sen körde vi pappa till psyket.

Några månader senare hörde jag att han åkt fast efter att han krockat med bilen. Han hade då både alkohol och heroin i kroppen! Istället för fängelse blev han dömd till ytterligare en behandling. Denna gång var det helt andra efterkontroller och om någon av dom visade ett positivt reslutat så skulle han åka i fängelse!

Under tiden han satt där ringde någon från hemmet. Dom ville att jag och mina bröder skulle komma och hälsa på. Min första tanke var " Låt oss var för helvete" Vi hade gått vidare och klarade oss bra utan vår pappa. Att se honom sitta där nykter var helt underbart. Det var några år sedan sist. Med oss satt en terapeut. Enligt honom var det otroligt ovanligt att framförallt 3 söner klarat sig så bra som vi ändå hade med dom förutsättningar vi haft. Pappa klarade behandlingen och även det året efter då han blev kallad till kontroller. Den kontakt vi hade var otroligt begränsad, Jul och födelsedagar var allt. Han försökte ta kontakt men jag vågade inte lita på honom. Jag var helt enkelt för sårad.

Mamma gifte sig en gång till men det höll bara 6 månader. Lite senare var det dags igen. Denna gång var det en engelsman som var den lyckliga så hon flyttade till Birmingham.  Hon har aldrig ansetts vara alkoholist men hon drack dagligen och när hon gjorde det så blev hon dum i huvudet. Riktigt otrevlig mot alla. Hon var känd bland servisen på stadens restauranger. Eftersom jag nu var utbildad kock så var inte det speciellt bra för mitt cv! Jag fick trots allt ett jobb som köksbiträde i en av Sveriges största restauranger. Det var ett 3 månaders vik som förlängdes massor av gånger.

På helgerna levde jag samma liv som tidigare men nu börjad jag testa fler droger. Amfetamin, Rohypnol, kokain och hasch. Jag vet inte orsaken men jag var kass på att knarka. Jag blev mest nojjig. Trots det så drog jag i mig allt som lades framför mig.

En kväll 1994 var vi ute på en krog. En vän till mig blev utkastad och vakten ville väl undvika bråk så jag och mina andra vänner åkte oxå ut, faktiskt ganska oskyldiga. Så klart uppskattades detta inte av oss så vi stod kvar utanför och munhöggs med vakterna. Jag minns inte vad som utlöste allt men plötsligt small det. En av mina vänner blev slagen av en vakt med en batong så jag flög in. En kraftig spark i vaktens mage fällde honom. Några sekunder senare satt jag i baksätet på en polisbil igen.. ...fuck nu var jag myndig!