1987-1991

Nu var vi tillbaka hos vår mamma. Petter var 19 år och Jonas 16 år. Dom fick ett gemensamt boende eftersom det inte fanns tid och plats för tre barn! Den här tiden hade jag ingen bra kontakt med Jonas och det var nu första gången det höll på att gå riktigt illa. Jag gick i sjuan och fick tillbaka mina gamla vänner från då jag bodde i området tidigare. Jag fick även nya vänner som inte hade samma positiva inflytande.

För första gången i mitt liv fick jag kläder, pengar och mat mm. Det jag inte då fattade var att kärlek var det jag behövde. Jag hängde med de tuffa grabbarna. Rökte till börja med ciggaretter och fick min första fylla. Min pappa pratade jag aldrig med. När jag var 14 år var det dags för ytterligare en skilsmässa. Inga mer kläder eller pengar från min mamma! Istället började min mamma leva det liv hon gjorde sist jag bodde hos henne. Ute på helgen och nya män varje kväll. Jag minns att hon på somrarna  åkte utomlands och lämnade mig ensam med 300:- och en frys full med pizza. Då var det grymt, nu fattar jag inte hur hon tänkte.

På helgen städade jag i en frisörsalong och 3 dagar i veckan bar jag möbler i en antikaffär. Det är inget fel med att barn lär sig jobba för pengarna men 4 dagar i veckan gjorde att pluggandet blev lidande! Det var inga stora summor men 1000:- i månaden som 14 åring var mycket. Jag hade råd till en massa saker som jag inte borde haft. Jag krökade och rökte hasch, dock bara vid ett några tillfällen.

Mina bröder kom inte överens så Jonas flyttade hem till oss igen. Jag var otroligt glad över det och det gjorde att en del av den skit jag höll på med slutade. Vi flyttade bort från "slummen" men jag gick kvar på samma skola. I nian började jag bråka mer och mer. Jag slogs med alla som kom i min väg. Jag började även snatta igen. Jag snodde saker som jag sen sålde till mina vänner. Jag blev grym på det. I ett år kom jag undan men sen åkte jag dit. Jag hade tur för han som tog mig talade mig till rätta och bad mig lämna tillbaka sakerna. Det hade faktiskt effekt på mig för jag slutade av rädsla för att min mamma skulle få reda på det.

Precis efter nian så träffade min mamma en ny man som hon gifte sig med och då åkte Jonas ut igen! Jag följde efter och har sedan dess aldrig bott med mina föräldrar.Jag började på Livsmedelsteknisk linje. Mest för att den var 2 årig och att jag inte behövde plugga vidare efter. Jonas var 19 år och hade inte tid att passa mig. Plats för mig hade han dock alltid. Vi hade sjukt roligt den här tiden men nåt pluggande blev det inte. Trots att Jonas och jag gav varann så mycket kärlek två tonåringar med taskig uppväxt kan så fanns min aggresiva sida kvar.

Jag och en ny vän från skolan krökade varje helg och sen gick vi runt på stan och bråkade med alla som visade lite intresse. Jag var ganska liten och för att kompensera det så slog jag alltid först. Slår du först så har du en stor fördel, träffar du näsan så är han körd. En person som inte är i balans är enkel att fälla, oavsett storlek. Jag var totalt orädd. Ju fler dom var ju större utmaning var det. Jag tränade på min vighet så jag skulle kunna sparka högt.

1991 var jag på disco. 4 killar som troligtvis hade hört talas om mig ställde sig framför mig på dansgolvet. Jag minns inte var dom sa men innan dom fattat nåt så small det. Mina vänner såg det och kom dit. Jag kunde fokusera på en person. Han fick stryk. Det slutade med att jag tog tag i hans nacke och knäade honom i anisktet. Han seglad ner och jag sprang. Jag hann inte så långt innan vakterna tog mig. Ångesten i polisbilen några minuter senare var brutal. Inte för det jag gjort men för hur min mamma skulle reagera. Min pappa hade jag helt glömt bort!