Missat en del!

Jag känner att jag tyvärr misslyckats med att få fram min kärlek till min bror Jonas. Jag tror inte att det framgår här hur stark vår relation egentligen är. Han var hela min trygghet under de första 15-20 åren av mitt liv och jag var det ansvar han behövde för att inte själv tappa kontrollen och börja med en massa skit. Jag älskar min bror mer än jag någonsin kan beskriva med ord.

Något som inte heller blivit som jag vill är berättelsen om min mamma. Ni har säkert förstått att hon aldrig var där för mig och Jonas men för Petter fanns hon där til 100%. Anledningen till detta tror jag bland annat är att Petter var det första barnet och hans födsel var lite komplicerad. Att jag skulle komma till världen var aldrig meningen. Varför man som mamma berättar det kan jag inte svara på. Ska jag vara helt ärlig så var Jonas och jag populära bland tjejer och hade lätt att få både flickvänner och kompisar. Det hade inte Petter. Detta retade min mor! Petter har också alltid stört sig på min och Jonas relation. Det vi har gått igenom har fört oss så otroligt nära och Petter har aldrig förstått, betett sig som en storebror och därför aldrig kommit oss så nära. Min mamma är och var otroligt svår och alla som var i hennes närhet satt som på nålar för man visste aldrig vad som skulle hända. Man kunde vara bra vänner men en kommentar som hon tolkade fel kunde göra att hon hatade en för alltid. Hon är sjuk och skulle behöva professionell hjälp men det hade hon aldrig erkänt. Jag tror att hon skulle kunna avverka 10 psykologer och få samma diagnos och ändå idiot förklara dom alla. Fram till där vi är nu i berättelsen så älskade jag min mamma, enbart för att hon var min mamma.

Min pappa har givetvis gjort en del misstag men han är och var en otroligt snäll person. Trots sina missbruk så har han aldrig gjort oss illa medvetet.

Det jag berättat om när vi bodde hos vår pappa är som ni säkert förstår bara en bråkdel av allt som egentligen hände. Det finns massor av liknande historier. Även min mammas beteende är faktiskt glorifierat. Jag skulle kunna skriva massor av andra saker som jag varit med om, inbrott, vänner som dött av både överdoser eller blivit skjutna till döds. Jag har valt att inte berätta detta av respekt för mina vänner och för att jag aldrig åkt dit för dessa saker och jag hoppas att ni därför förstår att jag inte vill erkänna några brott på en blogg.

Det jag skriver är mitt liv och alla ord betyder otroligt mycket för mig. Jag vill därför att tex min bror som förtjänar allt beröm får en riktig beskrivning. Därför skriver jag detta inlägg.

Är det något ni undrar över så maila gärna trasiguppvaxt@yahoo.se

Är det så att ni länkar hit så berätta gärna det för jag vill läsa vad ni skriver.

Jag har ändrat inställningarna så det går att kommenter anonymt. Gör gärna det för det är väldigt trevligt att läsa era kommentarer.

Tack för att ni läser.