Flytten till byhålan!

Min och brorsans bibel!

Howard Jones.

Anledningen till att vi skulle flytta till pappa var att min mamma hade träffat ännu en man och gift sig och eftersom hans jobb krävde att även vår mamma hjälpte till så hade hon helt enkelt inte tid för mig och Jonas, vi var ju yngst. Att vår pappa var inne i en riktigt mörk period verkade inte spela någon roll.

Ett otroligt starkt minne jag har är från ett besök hos socialen i samband med flytten. De orden min mamma då sa skar upp ett sår som aldrig riktigt läkt. "-Om inte du tar dom så får socialen ta göra det". Hon valde pengarna hon skulle tjäna med sin man före oss! Jag minns att min bror Jonas grät hela tiden och att har gråtande skrek "- John, säg nåt för helvete" Jag hade en "bubbla" som jag gick in i när det blev jobbigt och det var där jag var då! Jag sa inte ett ord. Jag var 10 år, satt med en mamma som inte ville ha mig och en alkoliserad pappa som det bästa alternativet. Hur skulle jag reagera?

Min pappa gick trots sin sjukdom med på att vi skulle flytta till honom.Han visste nog att det inte skulle bli så bra men att låta socialen ta oss var aldrig ett alternativ. Anledningen till att han gjorde det? Han älskade oss! Min mamma var nöjd med uppdelningen och satte igång att tjäna pengar.

Jonas och mitt största bekymmer var att lämna stan. Vi var ju coola. Jag var som sagt 10 år, var klippt som Howard Jones, hade alltid träningsoverall, skor med fatlaces (tjocka skosnören i sneakers) alltid en ryggsäck med sprayburkar i och pratade som dom häftiga i stan gjorde. Allt detta var jag och min bror ensamma om i byn där vi skulle bo. Så klart väckte vi uppmärksamhet och att fixa vänner var inga problem. Problemet var att vi var olika alla andra och ansåg inte att vi fick nåt ut av att vara måd någon annan än varann.

Det enda vi gjorde var att gå i skolan och dansa Break Dance på kvällarna. Vår pappa höll sig nykter vilket var ganska oväntat för oss. I alla fall ett par veckor. En fredag när vi satt och kollade på tv gick min pappa ut i köket vid flera tillfällen. Han pratade konstigare och gick mer och mer ostabilt för varje gång. Till sist reste Jonas sig upp när han gått och kikade genom ett nyckelhål. Även de ord som Jonas då sa kommer jag att minnas så länge jag lever. "-Nu får vi klara oss själva ett tag för pappa dricker sprit" Jag hade under de första veckorna hos honom börjat hoppas på att han inte skulle dricka mer men de drömmarna krossades den kvällen och kom aldrig mer igen!

Nu var det igång och det brukade vara i ca 2 veckor för att sedan lugna ner sig några dagar. På måndagen efter skulle vi ha auktion i skolan för att samla pengar till en klassresa. Pappa kom dit och han var inte nykter. Jag skämdes för honom. Han bjöd som en galning på allt. Mina klasskamrater tyckte så klart att det var bra att han handlade men jag såg i de vuxnas ögon att dom visste. Hur kunde han visa sig så full?? När han var i hemmet så kunde jag dölja det men här var jag chanslös. Nu visste hela byn att min pappa var ett fyllo! Plötsligt var det bara 2 personer i byn som ville leka med mig. Resten antar jag hade förbjudits av sina föräldrar!

En kväll den veckan när Jonas och jag kom hem så stod bilen på gräsmattan halvvägs in i en häck. Vi fattade båda vad som hade hänt. Spriten hade tagit slut så pappa hade kört till bolaget. Vi hade inga nycklar så vi ringde på dörren. Ingen öppnade... Vi gick runt huset och kollade in. Pappa låg på golvet och sov. Vi bankade på fönstret och på dörren men han reagerade inte. Efter en bra stund så gav vi upp. Vi ville inte gå hem till någon annan för skammen var för stor. Istället satte vi oss i bilen som pappa hade glömt att låsa. Det var i december och jag minns att vi frös så vi skakade hela natten. Vi hade en sak som ingen kunde ta ifrån oss, varann! Min bror kramade mig samtidigt som vi båda grät. Jonas var under den här perioden det närmsta en pappa jag hade. Vad hade han?  När vi vaknade på morgonen gick vi till skolan som inget hade hänt! Det enda jag kunde tänka på var lunch!